Jag lämnar er....
här på blogg.se och beger mig på nya äventyr hos blogspot.com....
Hälsa gärna på mig där istället, ni är så välkomna =)
http://linasegna.blogspot.com/
Kram Caroline
En fin bild....
På mina underbara sötnosar....men varför känns det som om jag var där nyss??
Så små och oskyldiga, nu aningens större men fortfarande ganska oskyldiga.
Tiden går för fort...
Önskan om lite mera stillastående tid, iallafall i vissa situationer....
Caroline
Ensam...
Jag tänker ibland att det hade varit skönt att vara hemma alldeles själv. Ingen som pratar med mig, eller vill ha min hjälp eller som vill vara med mig då jag är koncentrerad på någonting annat. Jag tänker att då skulle jag hinna med så otroligt mycket...Jag kan tänka på och känna för att göra så otroligt mycket saker om jag bara vore hemma själv. Helt ensam...
Men nu sitter jag här, hemma alldeles själv. Selma har åkt till mormor och ska sova där tills imorgon, Samuel är och leker hos bästa kompisen och maken jobbar denna helgen.....och jag kan inte komma på en enda sak som jag känner för att göra. Jag vet att det finns massor av saker som skulle behöva göras men jag har ingen lust att göra det när det är alldeles tyst runt omkring. Så i denna stund inser jag att jag arbetar mycket bättre med min familj runt omkring mig, när det är ljud och skratt och prat och frågor. Jag inser att jag faktiskt älskar att bli störd när jag arbetar med något, därför att det betyder att jag har någon som kan störa mig.
Jag hade tänkt att storstäda idag....men nej det får bli en annan dag. Nu försöker jag istället njuta av att vara ensam hemma utan att behöva göra någonting. Det finns inget som måste göras idag! Det som inte blir gjort idag kan göras imorgon.
Mys helg på er....
Caroline
Nu sitter vi här...
...Samuel och jag och försöker hålla oss vakna. Klockan ringde kl 04.00 imorse. Det är verkligen okristligt tidigt!!!Idag är det läkarbesöksdags och Samuel ska göra ett nytt EEG. Så min lilla plutt var tvungen att vara vaken till 24 och sen väckte jag honom igen kl 04. Själv gick jag och la mig strax innan tio för att orka stiga upp.....men han ska få sova på sjukhuset senare när vi kommer dit. Nu kollar han barnkanalen och har mumsat lite godis (ja det får man göra kl fem på morgonen om man MÅSTE hålla sig vaken =)...)
Jag lider verkligen med de stackare som har barn som vaknar så här tidigt varje morgon, jag hade nog varit en zombie då. Är mer än lycklig över att mina busar är sömntutor och älskar att sova på morgonen...för det gör jag med!!
-När blir det ljust ute mamma undrade Samuel tidigare imorse..... Ja när blir det ljust egentligen?? Enligt dinstartsida.se så ska solen stiga upp 06.34 idag och gå och lägga sig igen 19.37. Som det känns just nu kommer jag nog att gå och lägga mig med den ikväll...
Nä hä...nu börjar det bli dags att väcka de andra i familjen så vi hinner bli färdiga i tid.
Hoppas ni får en bra dag....
Kram Caroline
Veckan fullspäckad...
Och jag har tyvärr inte riktigt tid att skriva så mycket som jag skulle vilja....
Nu är jag bara hemma och vänder innan det är dax att bege sig på kvällsmöte...ses förhoppningsvis nästa vecka då jag kanske landat lite bättre.
Undrar varför ALLT ska hända i september direkt efter semestern?? Kan man inte vänta med en del saker tills oktober??
På återseende Caroline
Jag är med och tävlar...
...om ett härligt fotografi av Mette!! Tävla du med =)
http://mettesfoto.blogg.se/index.html
Denna bilden har jag själv önskat om jag skulle bli den lyckliga vinnaren, den skulle passa så bra i vårt vardagsrum!!
Kram Caroline
Vardagen är ett faktum...
Idag har jag fått känna på framtiden! Då de små liven inte bara vill vara med oss, utan en massa andra spännande saker väntar ute i den stora världen. Där sport och körning hör till vardagen, tider ska passas, mat hinnas med, planering är ett måste och samtidigt vara närvarande i nuet. Och jag stormtrivdes....
När jag slutat arbetet idag hämtade jag upp två lyckliga dagisbusar, hade försökt att planera in hur vi skulle hinna få i oss mat innan fotbollsträningen. Insett ganska snabbt att det inte riktigt fanns tid att åka hem och laga nyttig, hemlagad mat, men kände ändå att det borde nog bli någon sorts middag innan träningen. Så vi for till statoil och inhandlade deras "halvnyttiga" pizza och en hamburgare till lillan. Barnen åt med god aptit och vi kunde fara till träningen mätta i magen, härligt! Väl där strålade solen på oss och Samuel njöt av varenda minut på sin träning med alla kompisar. Hans ögon strålade när han kom springande för drickapaus...underbart! Jag och lillan spelade lite vid sidan om och ja hon var faktiskt minst lika stolt att vara vid sidan om och titta på storebror.
Efteråt for vi hem, badade och avslutade kvällen med cheerios och mjölk, en godnattsaga och två otroligt trötta lyckliga barn som somnade gott på kudden.
Och jag, ja jag bara njuter...jag älskar när det händer saker!
Ser fram emot framtiden och vad den har att erbjuda!!!!
Kram Caroline
Vissa dagar bara brinner jag av inspiration....
Jag vill att mina fingrar ska skapa, vad som helst men bara skapa något. Roligast är det om man kan förändra något gammalt och göra om det till något fint! Jag vill använda verktyg och färg, roliga papper eller tyg och förändra något som ingen vill ha till en fin sak eller möbel eller ja vad som helst. Ibland drömmer jag om att jag skulle kunna arbeta med detta alltid, men jag är rädd att min härliga inspiration skulle försvinna då. Nu gör jag det bara när lusten faller på....och jag kan avsluta ett halvfärdigt projekt om jag har lust och ta vid där jag slutade flera veckor senare. Utan att någon stressar på mig....men det är så härligt att skapa!!
Mitt senaste projekt var att förvandla barnens ganska tråkiga matstolar till något roligt att sitta på....jag använde mig av färg och kakformar, inslagningspapper och klarlack. Så här blev resultatet....
Den grå stolen med grön sits blev inte riktigt bra i sitsen då den grå färgen gick igenom då jag lackade den (papperet var för tunnt)...så då har jag lovat Samuel att göra om den och han önskade sig en blå sits istället, så det ska vi göra om!
Genast blev stolarna lite roligare att sitta på och ser lite mera lekfulla ut att titta på. Och till barnen gillar jag när det är lekfullt!
Mitt annars stora projekt är att göra om köket, alla luckor håller på att slipas och målas. Och det börjar ta sig...ser fram emot att få det färdigt, det kommer bli så mycket ljusare....
Nu är det dock middagsdax och ikväll serveras det ungsbakad fisk med potatismos....mums!!
Kram Caroline
Ute i god tid...
I fjol stod jag där helt frågande när första snön kom och hade inte inhandlat några vinterkängor till barnen. Det är inte riktigt likt mig, men jag vet inte vad som hände. Det bara glömdes bort i villervallan, eller så var det så att jag vägrat inom mig eftersom jag året innan fick böter när jag skulle köpa vinterkängor. Och nej det var inte för fortkörning utan att jag hade för dåliga däck...att sen de nya låg färdiga att monteras på, ja det är bara vi i ett nötskal!! Så i år tänkte jag att jag skulle ha det klart innan ens snön är påtänkt. Sökte en massa på internet idag, försökte påminna mig om hur det var förra året och vad det var som inte fungerade bra med de kängorna jag köpte då i sista minuten. I år valde jag till slut ett par från Viking som fått väldigt bra betyg, de tål mycket slask men är också kyltåliga, lätta att gå i och väger inte mycket vilket är skönt för små barnfötter.
Jag beställde ett par svarta till Samuel och ett par lila till Selma....genom www.uteungar.se !! Där kan man hitta en massa bra saker till barn som vistas utomhus mycket. Och eftersom barnen nu ska börja ha utomhusförskola en del dagar i veckan så känns det bra att tänka till lite mera. Passade också på att beställa nya regnstövlar till barnen eftersom de växer ifrån dem så snabbt, de var dessutom på rean och då är det ju ännu bättre!!
Ja så nu känner jag mig ganska lugn, vinterkläderna inhandlades på rean redan i början av året och nu är även skorna klara. Regnkläder finns och nu också regnstövlar. Jag kan slappna av...eller ja det är klart lite nya vantar kan också behövas...ja det får jag se till att fixa...sen......
Kan vi bara invänta hösten och vinter...vi är redo!!
Kram Caroline
Att vara förälder....
Jag skrev ett statusinlägg på min facebook häromdagen som löd så här..._ önskar så att många fler med mig förstod att det är långt mera oersättligt att vara förälder än att vara borta från sitt jobb....undrar om någon pratar om mig på mitt jobb om 30 år?? Men tror ni att man pratar om hur jag varit som förälder.....???
Och ja man kan ju lugnt säga att det blev en hel del missförstånd på det inlägget.
Allt för många tolkade det som att det var mitt jobb det var fel på, absolut inte! Jag om någon har nog en arbetsplats som uppmanar och uppskattar när man tar sig tid för sina barn. Det handlade faktiskt inte alls om mitt jobb utan snarare om att vara förälder. Om hur många verkar tycka det är viktigare att vara närvarande på sitt arbete och ser sig som helt oersättlig där, men att det är så lätt att lämna bort sina barn till någon annan. Vart gick det snett?? Om du är anställd på ett företag och sköter uppgifter som du tagit på dig, vad är det som gör dig så speciell att du inte kan vara borta från arbetet för att ta hand om dina barn och låta någon annan sköta ditt jobb? Hur kan du vara så speciell att ingen annan kan träda in i ditt ställe?? Jag tror ju att alla kan bli ersatta av någon annan, till och med statsministern....ja vad jag vet så händer det lite titt som tätt att han blir utbytt =)
Är det inte så att man borde känna sig så speciell för sina barn och inte finna det så lätt att lämna bort dem åt någon annan att ta hand om dem?? Förtjänar inte dom den absolut bästa att se efter dom??
Jag vet att jag är bra på mitt jobb, jag är uppskattad och omtyckt....MEN jag är också i fulla tron om att någon annan skulle göra ett minst lika bra jobb om jag är borta en dag, eller två eller kanske till och med fem för att se efter mina barn!!! Därför att om mina barn behöver mig så tvekar jag inte en sekund att finnas där för dem...
Men vad är det som gör att alla inte väljer så? Varför tycker vissa att det är viktigare att åka till sitt arbete och göra sin chef nöjd?
Vad jag menar är...tror ni att er chef eller era arbetskollegor kommer att minnas er och prata om er om 30 år? Höja er till skyarna för att ni kom till jobbet alltid, gjorde mer än ni var menade att göra, arbetade längre dagar för att hinna med lite extra, slet som ett djur och kanske till och med jobbade lite gratis för att göra det som bara ni kunde göra? Kommer ni att bli ihågkomna efter ni har lämnat den arbetsplats som ni idag nästan skulle kunna kalla erat hem......??
Eller tror ni att era barn kommer att prata om er om 30 år? Eller kommer dom att glömma bort er?
Jag önskar så att fler ville fullborda sig själva genom att vara närvarande med den framtid som vi har satt till världen, våra barn.....själv så längtar jag efter att ta del av min framtid!
Kram Caroline
Sista semesterdagen...
Sen är det dags att börja vardagen igen. På något vis känns det faktiskt ganska ok att börja jobba, lämna på dagis och påbörja vardagen. Jag har verkligen haft en helt underbar semester från början till slut, kanske kan det påverka att det är enklare att starta höstterminen. En del av mig ser till och med fram emot att det ska bli höst och lite mys tid med ljus och en filt i soffan. Jag tycker ju om det också, ett helt rum fyllt av värmeljus i mörkret, det är så mycket kärlek i det. Så jag känner mig redo för hösten och det är en sådan otrolig befrielse att känna så istället för jobbångest....och med vårt nya vardagsrum så känns det ännu mera lockande!!
Och med den stundande vardagen så tog jag idag tag i att gå igenom barnens regnkläder och stövlar och skor, ja sånt som måste göras när semestern är slut. Samuel hade växt ifrån både regnkläder och gympaskor över sommaren, hur kan dom växa så mycket på så kort tid???? Så det var bara att bege sig iväg och fixa lite nya saker, lyckades hitta ett superfint regnställ men lill killen var lite kräsen då det gällde skor så några sådana kunde vi inte hitta i Båstad idag. Iallafall inte i hans storlek, som numera uppgår till stl 30. Snart har han lika stora fötter som jag, hur galet känns inte det.....
Nu har Selma och Marcus bakat en sockerkaka så det blir lite fika och en god kopp te....en laddning inför morgondagen!!
Kram Caroline
Är det bara jag....
...eller är vi fler som önskar det kunde bli lite sol och sommarvärme igen. Jag vill inte att mina sista semesterdagar ska regna bort. Jag kan visst tycka det är mysigt med regn men i måttliga mängder och helst inte två dagar i rad. Jag vill hinna åtminstonde en dag till på stranden innan jobbet kallar, kanske en dag på en mysig restaurang i solskenet, kanske hinna måla några köksluckor, slipa köksbordet och få det färdigt....hmmm kanske hitta någon rolig loppis där man kan fynda lite kul saker, träffa lite fler underbara vänner och äta god mat och dela en flaska gott vin, spendera en hel dag bara i trädgården med mys med barnen och familjen och fixa till lite, klippa gräset och lite pyssel....storstäda, eller nej det låter jag vara tills jag börjat vardagen, det är inte värt att slösa en semesterdag på det....ja och nu tror jag att mina semesterdagar är slut sedan länge!! Sommaren tog som vanligt slut alldeles för fort, det är nu ett helt år tills nästa gång och ja jag längtar redan!!!
Jag älskar semester....
Kram Caroline
Fotbollsskola....
Jag tycker det var nyss barnen föddes, de ligger i ens famn och inget är viktigare än närhet och värme, bröstet och torra blöjor, sen är de plötsligt så stora att de ska lära sig simma, cykla och innan vi hinner blinka ska de börja skolan eller börja på fotbollsskola.
Vi anlände till Förslövs if:s fotbollsskola i lördags kl 10.00 och så snart Samuel fått på sig de där kläderna och fotbollskorna så blev han så väldigt stor. Och genast kände jag mig så otroligt överväldigad över att jag har skapat honom, den söta lilla killen som springer omrkring där på planen hur stolt som helst över sina första fotbollskor...han låg ju nyss i min famn!
Sen var det dax för uppställning och fotografering....gissa om man blev rörd. Min lilla, söta, rara, fina....gruppfoto på sin första fotbollsdag, det är ett kort att spara. Tänk om han blir en stor fotbollsidol när han blir stor, då kan jag ju stolt visa att jag var där hans första dag i kontakt med fotbollen....
Tycker ni jag drömmer mig framåt i tiden nu....ja vänta bara tills ni står där själv på planen eller i gymnastikhallen eller då dottern spelar sin första innebandy match. Det är stort, jag lovar!!
Sötaste bilden av dem alla är nog den här där bästa kompisarna springer mot sin första fotbollsdag....
Det är kärlek...
Min lilla fotbollskille....=)
Kram Caroline
En sak är säker...
Framförallt så känner jag mig otroligt tacksam för de fina vännerna som jag har.....det är guld värt!!
Kärlek Caroline <3
Idag styrde vi kosan....
...mot Landskrona och Ven! Vi packade in hela familjen, plus svärmor och Ceasar och tog båten över till lilla sagolandet Ven. Väl där knatade vi upp för backen mot det underbart gula fältet av cyklar, ja det finns en hel del cyklar där =) Vi hyrde ett par stycken och packade in barn och packning och begav oss på en liten tur.
Efter en stund hittade vi ett alternativt transportmedel för svärmor och Ceasar, det blev inte riktigt rättvist i fördelningen men nu kunde vi ta oss tvärsöver hela ön utan problem...
Ja ni kan ju gissa vem som drog lotten om att köra elbilen.....=) Inte jag iallafall....
Efter en härlig dag på ön tog vi båten tillbaka till fastlandet, lite smått hungriga efter en aktiv dag. Då landade vi på ett ställe i Helsingborg som jag nu vet gör världens godaste pizzor... Bonasera bonasera...har ni aldrig ätit där så måste ni åka dit. Vi valde att ta med våra pizzor och åkte ner på fria bad och satte oss i gräset. Vilket härligt slut på en underbar dag.
Ja det blev en härlig dag på denna underbara semester....önskar jag hade massor av dagar kvar men ska försöka njuta av de 12 som finns kvar. Nu avslutas kvällen med ett gott glas vin och sen kallar kudden så vi är pigga och redo för en ny härlig dag imorgon. Ska bli spännande att se vad den ska innehålla....
Godnatt kramar....
