linasegna

Jag skrev ett statusinlägg på min facebook häromdagen som löd så här..._ önskar så att många fler med mig förstod att det är långt mera oersättligt att vara förälder än att vara borta från sitt jobb....undrar om någon pratar om mig på mitt jobb om 30 år?? Men tror ni att man pratar om hur jag varit som förälder.....???

Och ja man kan ju lugnt säga att det blev en hel del missförstånd på det inlägget.

Allt för många tolkade det som att det var mitt jobb det var fel på, absolut inte! Jag om någon har nog en arbetsplats som uppmanar och uppskattar när man tar sig tid för sina barn. Det handlade faktiskt inte alls om mitt jobb utan snarare om att vara förälder. Om hur många verkar tycka det är viktigare att vara närvarande på sitt arbete och ser sig som helt oersättlig där, men att det är så lätt att lämna bort sina barn till någon annan. Vart gick det snett?? Om du är anställd på ett företag och sköter uppgifter som du tagit på dig, vad är det som gör dig så speciell att du inte kan vara borta från arbetet för att ta hand om dina barn och låta någon annan sköta ditt jobb? Hur kan du vara så speciell att ingen annan kan träda in i ditt ställe?? Jag tror ju att alla kan bli ersatta av någon annan, till och med statsministern....ja vad jag vet så händer det lite titt som tätt att han blir utbytt =)  

Är det inte så att man borde känna sig så speciell för sina barn och inte finna det så lätt att lämna bort dem åt någon annan att ta hand om dem?? Förtjänar inte dom den absolut bästa att se efter dom??
 
Jag vet att jag är bra på mitt jobb, jag är uppskattad och omtyckt....MEN jag är också i fulla tron om att någon annan skulle göra ett minst lika bra jobb om jag är borta en dag, eller två eller kanske till och med fem för att se efter mina barn!!! Därför att om mina barn behöver mig så tvekar jag inte en sekund att finnas där för dem...

Men vad är det som gör att alla inte väljer så? Varför tycker vissa att det är viktigare att åka till sitt arbete och göra sin chef nöjd? 

Vad jag menar är...tror ni att er chef eller era arbetskollegor kommer att minnas er och prata om er om 30 år? Höja er till skyarna för att ni kom till jobbet alltid, gjorde mer än ni var menade att göra, arbetade längre dagar för att hinna med lite extra, slet som ett djur och kanske till och med jobbade lite gratis för att göra det som bara ni kunde göra? Kommer ni att bli ihågkomna efter ni har lämnat den arbetsplats som ni idag nästan skulle kunna kalla erat hem......?? 

Eller tror ni att era barn kommer att prata om er om 30 år? Eller kommer dom att glömma bort er?

Jag önskar så att fler ville fullborda sig själva genom att vara närvarande med den framtid som vi har satt till världen, våra barn.....själv så längtar jag efter att ta del av min framtid!



Kram Caroline