Satt och funderade...
....imorgon har Samuel ätit sina mediciner i fyra veckor. Och på något vis känns det redan som en del av vardagen att han gör det. Jag har varit så orolig, eller jag ska säga att jag var väldigt orolig innan vi började med medicineringen. För hur det skulle påverka honom och så klart då även oss. Biverkningarna som kan komma av de här medicinerna (Trileptal), ja den listan är väldigt låååång!! Men han är lite extra trött ibland, somnar till då vi åker bil, men annars är han fortfarande samma underbara goa lille kille som tidigare. Och på något underligt sätt som han är extra trött så känns det på ett vis som han fått extra energi, kanske av att han nu sover bättre på nätterna och är mera utvilad. Eller så är det för att han nu fyllt 5 år, ja enligt honom själv så är
det iallafall därför =). Underbara barn!
Jag som trodde att det skulle ta ett år minst innan livet med epilepsi var en vardag och så tog det bara fyra veckor. Ja det känns nu som en vardag, faktiskt! På vägen kommer vi säkert stöta på saker som gör att man får fundera lite extra både en och tre gånger, men just nu känns det bra.
Framtiden tar vi sen...den kan vi inte utläsa idag!
Varma kramar
Caroline
