linasegna

....kylan idag var som värsta höststormarna och det är inte alls vad vi väntar på nu! Inte nog med det, utan idag kom vi hem till att det regnat in genom Samuels fönster, ner på hans nylagda golv. Vi har vetat om att hans fönster inte är så bra men ja inte kommit längre än så, men nu blir det akut åtgärdat redan på fredag. Ett nytt fönster, vad det nu innebär det vet jag inte riktigt ännu! Fram tills dess håller jag alla tummar jag bara kan för att det inte ska regna mera, vill inte ha en pool på ovanvåningen. Och laddar dessutom upp med en massa handdukar....om vädergudarna inte tänker lyssna på mina böner!



Snälla, snälla.....sluta regna nu!!!!!

//Caroline

....saker som man själv kan styra över för att skapa en lugnare, mera harmonisk tillvaro. Jag har ikväll avslutat en stresshanteringskurs som har gett mig så otroligt mycket. Jag vill inte alls den ska vara slut!
Den har fått mig att börja se saker som gör mig stressad....fått mig att förstå när och varför jag blir stressad. Jag har en lång bit kvar med att försöka lära mig att kunna undvika stressmomenten men jag är iallafall medveten om dem. Och det känns som en otrolig bra bit på vägen iallafall....

Nu tänkte jag försöka varva ner efter en ganska hektiskt dag, samla ny energi för att ha kraft för ytterligare en lång dag imorgon. Av någon anledning denna veckan så längtar jag redan efter helgen, kanske för att den gångna helgen var så fullt späckad och att vi spenderade den borta hela helgen. Jag trivs ju med att vara hemma...i hemmets trygga lilla vrå.

Ta det lungt, varva ner och lev i nuet...inget är så viktigt som det vi gör just nu!

Kram Caroline

....för att hon ska bli doktor då hon blir stor. Hon fastnade framför tv:n och råkade titta på ett program som hette Little miracles, som handlade om barn med svåra sjukdomar som får behandling på sjukhuset. Detta avsnitt handlade om en liten flicka som fått cancer i sin mage och som skulle opereras. Jag tyckte instinktivt att vi skulle byta kanal då det var dags att skära upp och operera, men icke hon ville väldigt gärna fortsätta titta...
Kände mig väldigt kluven inombords, tänk om hon fick mardrömmar av att titta på det, eller blev svimfärdig eller ja vad som helst, men ja hon ville så gärna titta så jag lät henne faktiskt göra det, med mycket vånda. Men ja hon tog det hur bra som helst, som om hon aldrig gjort något annat än att titta på operationer förut.
-Mamma jag vill också bli sån när jag blir stor. Ta hand om flickor som har ont i magen...vad heter det?
Så min lilla flicka vill bli läkare, kan man bli mera stolt?

Detta var igår, ikväll vid middagen ville hon bli stark som Bamse...


Jag ser fram emot att få veta vad hon känner för att bli imorgon....

Kärlek

....vad det é skönt att jobba på dagis då...=)
Dagar som idag är det helt magiskt underbart att ha mitt jobb. Barnen är lyckliga och leker ute i trädgården, vi tittar på fåglar och små kryp som börjar komma fram. Idag hade vi även lyckan att få studera en traktor i full arbete med att dra ner träd, (till vår stora förtvivlan dock) men traktorn var ju väldigt spännande. Vi tog ut filtar och fikade frukt på gräsmattan och det är då man vet att det är vår på riktigt. Snart kommer löven att slå ut på träden i vår trädgård och då mår jag riktigt riktigt bra....den ljusa härliga årstiden är här och jag ser fram emot mycket utevistelse.
Inget går upp emot vårens på nytt födelse varje år....när rosiga kinder är av värme inte av vinterkyla!

//Caroline

....politiker, skribent i någon tidning eller radiopratare eller något yrke där man får lov att utrycka sin riktigt mening, den ärliga versionen inte den som är kantad av försköning för att inte misstolkas eller såra. Jag har starka tankar och åsikter men inte någonstans att få utlopp för dem. Jag blir förundrad över hur livet håller på att utvecklas, alla ska ALLTID vara uppmärksammade, sedda, tillfredställda och nöjda. Vad är det som är så farligt med att bli ifrågasatt och osedd eller av att få höra den ocensurerade sanningen då och då? Växer man inte även av de känslorna? Kan man inte bli en stark, ärlig, kärleksfull person om man någon gång inte får precis som man vill?? Kan lite motstånd i livet skada? 2010 handlar hela livet om att ingen ska känna sig kränkt eller förbigången, utan alltid ska du vara i centrum och få din vilja igenom på ditt alldeles egna sett. Varje individ ska vara precis lika viktig. Och gud förbjude att missa uppmärksamma någon, då kan man bli stämd för att den andra personen känner sig förbisedd eller kränkt rent utav. Vart ska detta sluta? Jag får en känsla av att människan numera är gjord av glas och väldigt, väldigt skör och ömtålig. Jag försöker uppfostra mina barn med förståelsen att dom kan inte alltid få som dom vill, att dom ibland måste kämpa för att lösa vissa situationer, att man ibland blir besviken för att det inte går som man hade tänkt sig men att dom trots det är fina underbara männsikor som kommer klara sig alldeles utmärkt i vardagen. Att man måste spara för att få saker, för att inte ta något förgivet....men också att ibland kommer dom att få höra eller vara med om saker som inte är så roliga men att det faktiskt kan vara ok. Misstolka mig inte nu...jag menar att genom att själv vara ett gott föredöme och inte döma andra för konstiga saker de gör, utan att hjälpa dom att göra rätt så kommer man kanske längre än att bara anklaga och döma och vara elak tillbaka. Har jag fel?? Jag vet inte men jag vill gärna tro att kärlek bygger kärlek. Ohhh nu blev det mycket tankar i mitt lilla huvud....vad jag vill komma fram till är att jag blir rädd för framtiden när alla måste få vara så otroligt viktiga och sedda ALLTID!! Och helst tillfredställda med andras hjälp. Jag anser mig vara den som har största huvudansvaret för min egna framtid. Jag tar inte för givet att någon ska se till mina behov men jag försöker i allra största mån se till både mig själv och andra för jag vill vara en fin medmänniska. Jag ser mig inte som ett skört glas som spricker för att någon petar på mig, jag vill att folk ska ha åsikter och tankar och kritik, positiv som negativ. Jag önskar att jag som person kunde uttrycka mera än vad jag i verkliga livet kan, för sanningen kan svida ibland men det är bara den som kan ta oss längre fram på ett bättre sätt och lära oss när vi gjorde rätt eller fel. Det är min åsikt....

Lite tankar en måndagseftermiddag i lilla Ängalag....

Kram

....som vi inte själva styr över. Jag förvånas av att det kan påverka en så otroligt mycket på alla möjliga sätt när saker händer som man inte själva tagit ett bestämmande beslut om. Men jag tror också att de flesta saker som händer har en meningsfull inverkan och betydelse. På ett eller annat sätt. Man kanske inte inser det just då men efteråt så kommer det till en, sakta men säkert.

Ja så är det nog....

Kram

....imorgon har Samuel ätit sina mediciner i fyra veckor. Och på något vis känns det redan som en del av vardagen att han gör det. Jag har varit så orolig, eller jag ska säga att jag var väldigt orolig innan vi började med medicineringen. För hur det skulle påverka honom och så klart då även oss. Biverkningarna som kan komma av de här medicinerna (Trileptal), ja den listan är väldigt låååång!! Men han är lite extra trött ibland, somnar till då vi åker bil, men annars är han fortfarande samma underbara goa lille kille som tidigare. Och på något underligt sätt som han är extra trött så känns det på ett vis som han fått extra energi, kanske av att han nu sover bättre på nätterna och är mera utvilad. Eller så är det för att han nu fyllt 5 år, ja enligt honom själv så är
det iallafall därför =). Underbara barn!
Jag som trodde att det skulle ta ett år minst innan livet med epilepsi var en vardag och så tog det bara fyra veckor. Ja det känns nu som en vardag, faktiskt! På vägen kommer vi säkert stöta på saker som gör att man får fundera lite extra både en och tre gånger, men just nu känns det bra.
Framtiden tar vi sen...den kan vi inte utläsa idag!  

Varma kramar

Caroline

....på att uppdatera min blogg jag vet, men jag försöker tänka så att då har jag antagligen roligare saker för mig än att sitta framför datorn...;)
Äntligen har då våren landat i skåne och genast känns livet sååå mycket enklare. Man kan hämta posten utan att ta på sig mössa, jacka, vantar och tjocka vinterskor. Man kan gena genom trädgården då det faktiskt går att göra det, till skillnad från hela låååånga vintern då man var tvungen att gå runt hela tomten, ut på vägen och gå längs vägen för att hämta posten, för att där upptäcka att den inte kommit ännu...jag älskar våren och barmark!!
Förr var jag väldigt förtjust i vintern men jag känner att för varje år som går så uppskattar jag sommaren mer och mer. Allt blir så mycket enklare, kanske har det med barnen att göra. Smidighet att slippa alla kläder och tillbehör. Jag vet inte, men nu längtar jag iallafall till solen och värmen.



Visst ser det här lockande ut....bilden är från avslutningen på Brasseveckan förra året, en lika underbar kväll varje år. Missa ni den förra året så lova att inte göra om samma misstag detta år.

Önskar er alla en underbar helg....

Stora kramar Caroline

...av köttfärsås blev idag en smaskig hemlagad pizza på smördegsbotten. Till det serverades en tomat och mozarella sallad och lite extra majs eftersom barnen älskar det. Samuel var till en början skeptisk, som alltid när saker är blandade tillsammans men när han väl smakat åt han med god aptit....



Summa kardemumma, rester kan bli till något väldigt gott....

Kram

...kan man få maten levererad hem till dörren, matkasse färdig och klar med middagar för en hel vecka. Med recept och allt =) Helt underbart tycker jag som har såååå svårt att komma på varierad mat för mig och min familj. Mat&ro heter företaget och drivs av en kille som heter Martin Skoog, som dessutom visade sig vara vår gamla granne från Hallvägen tiden. Jag blev själv tipsad av en vän om detta och blev glatt överraskad när jag såg vem som drev det! =) Så jag anmälde oss som kund med en gång och ser nu fram emot vår första leverans, undrar så vad det ska bli till mat när någon annan får bestämma...
Jag lovar att skriva lite om det sen när vi fått vår första leverans!

I övrigt här hemma så har det varit väldigt mycket sjukdom, segt och utdraget och otroligt låååångtråkigt! Hoppas verkligen nu att det börjar gå mot sitt slut, men jag vågar knappt säga det innan vi alla är helt friska. Min kropp är så trött, upptäckte till och med idag att jag fått mina eksem på händerna och det har jag inte haft på väldigt länge. Och då är min kropp helt slut på motståndskraft när det går så långt. Håller tummarna HÅRT för att våren snart är här och vi blir friska och krya och kan spendera massa härlig tid utomhus.



Lilla nalle är dock alltid lika glad....frisk som sjuk! Härligt med positiva familjemedlemmar ;)

Kram till er alla

Caroline

...och han har njutit ut i fingerspetsarna. Först på självaste födelsedagen startade vi som traditionen säger med tårta och presenter på sängen. Snacka om lyckliga ögon då han insåg att det var LEGO i två av paketen. Han åt sin tårta och gav sig sen genast på att bygga ihop lego power miners...jag var tyvärr tvungen att åka till jobbet men maken sa han suttit i flera timmar i sträck för att få det färdigt! Han har samlat på sig en hel del Lego nu och kan spendera hur många timmar som helst med att bara bygga, bygga, bygga och skapa en massa saker.



Här är hela samlingen...men det har kommit till en del efter helgens festande med =)

Så i helgen då kom alla kompisarna och firade honom så det stod härliga till. Hela ovanvvåningen och trappan ner var klädd med lakan som grottor i barnhöjd så att det blev ett tillhåll bara för barnen. Det var mycket uppskattat och jag tror att de alla hade kul. Det serverades korv med bröd och glass med maränger till efterrätt och självklart en traditionell fiskedamm som bjöd på både strumpor och kalsonger, men som tur var även godispåsar =). 



Här står de alla förväntansfulla små guldgrynen.....

Och ja sen idag kom fin besök från södra skåne och firade lite till....ännu mera presenter och kvällen avslutades med våfflor och glass och hemlagad rabarberkräm. Mums!

Så jag tror att vår underbara prins känner sig mer än nöjd med allt firande då han fyllde 5 år. 

Grattis älskade fina Samuel... 

....och sååå han längtat! Han har verkligen räknat dagarna och nu är den här. Ska bli så underbart att se hans min då han får sina gåvor imorgon bitti, han har haft specifika önskningar och visst vill man bara göra allt för sina barn, så på paket brickan ligger flera "rätta" paket =).



Grattis min fina fina lille kille på din stora dag....

*kärlek*

....bakom oss. Vår älskade lille prins har gått igenom en hel del sjukhus besök och läkarundersökningar och har nu fått diagnosen Epilepsi. Det gjorde så ont i hela mig när vi fick beskedet från läkaren. Jag hade på något vis intalat mig själv om att jag bara varit en nojjig mamma som kanske oroat mig lite extra för min lille pojk och att svaret på hans EEG (undersökning där man mäter hur hjärnan arbetar, typ) skulle vara jätte bra. Men så var det inte det och jag kände mig på några sekunder nedslagen i skorna...kunde knappt tro att det han sa var sant.
Men jo så var det....vilket ledde till ännu mera läkarbesök och ännu mera oro. Nu har vi nog landat lite i allt, ja det tror jag iallafall! Idag började vi iallafall med hans mediciner som ska ta bort hans kramper förhoppningsvis, vilket jag velat dra på hur länge som helst. Det kan nämligen vara vääääldigt många biverkningar på den här sortens mediciner och vem vill välja att göra ens barn sjuk på ett annat sätt. Eller vad ska man säga om biverkningar?? Det är ju inget positivt iallafall...jag hoppas och ber att han ska få så lite biverkningar som möjligt och att han ska förbli samma goa kille som han alltid varit. Under inväjningsperioden kan han tydligen bli väldigt väldigt trött, vilja sova igen på dagtid och somna tidigare på kvällen. Ja så i vilket fall...så här ser det ut just nu, inte riktigt kännt mig full av energi för att skriva, får se hur det blir framöver!! Om ett år eller så är det säkert vardag för oss det här, men just nu måste jag nog landa lite till....bara lite!! Så jag kan förstå...

Kram Caroline

....vi går nu in i årets allra mest intensiva period med kalas. Av någon underlig anledning så verkar de flesta vi känner, fylla år under februari och framförallt mars. Vi beger oss imorgon på ett kalas, nästa helg är det två, kommande helg firas två samma dag och helgen efter det firar vi vår egna lilla prins som ska fylla fem. Och det är bara starten på alla 13 födelsedagar (om jag minns alla) under mars. Vad händer nio månader innan februari-mars?? Väldigt många människor verkar iallafall ha det mycket trevligt tillsammans i april-maj-juni på ett ungrefär...åtminstonde de vi känner!! =) Kan det vara alla härliga vår-sommar känslor som spirar då?? Hoppas inte det blir likadant detta året, för jag tror inte vi klarar av att klämma in fler födelsedagar under denna perioden till nästa år. Men nu laddar vi först inför morgondagens barnkalas...barnen ser verkligen fram emot det! Kalas är ju fest, glada barn, många skratt, ballonger och massa underbara sötsaker. Mmmmmm... 
Fredagen är slut, helgen är här....hoppas ni får en fin helg!

Kram

....imorse startade vi med sång, tända ljus, paket och tårta på sängen. Ja ganska nassigt jag vet, men det är en tradition som är svår att släppa =) Lillan var sååå lycklig när hon såg alla paket. Och ännu lyckligare då hon öppnat dem och såg alla fina saker hon fick. Sen har vi bara myst hela dagen, med tanke på att vi varit totalt insnöade så var det vårat enda alternativ också...men det tycker vi om!
Tyvärr är lillsnäckan sjuk så det har varit mycket hosta och torka näsa, men hon somnade ändå lycklig idag och det känns som huvudsaken. Ett stort leende på läpparna imorse och ett stort nu ikväll.
Hoppas bara hon får sova lite i natt...

   


Pappa Marcus kom på en superbra lösning på all torka näsa pappersproblem...vad tycks om det här??



På det här viset har man ju aldrig långt till papper vi snabbt behov =)

Sov gott alla och bege er inte ut på vägarna när det är halt och snöstorm, då kommer man kanske inte hem igen!!

*Godnattkram*

...var vi på förlossningen för att mäta hur stor bebisen i magen var. Jag hade gått 15 dagar över tiden, hade en mage som var helt gigantisk stor och var jätte orolig att det lilla livet där inne skulle vara en super duper stor bebis. De mätte både på höjden, längden och på tvären...ben hit och ben dit, fostervatten och ja allt vad det var. Och de kom lugnande och övertygande fram till att bebisen där inne skulle inte väga mera än 3600 gram. Jag vet inte om jag kände mig lugnare när jag gick där ifrån, men ja läkare är ju läkare och man måste ju någonstans lita på vad de säger. Även om magkänslan sa mig något helt annat. Storebror vägde ju trots allt 3930 gram och det här kändes som om det var ett större litet liv där inne...ja ja hem åkte vi med en tid att komma tillbaka dagen efter. Mitt blodtryck började bli högt och man tyckte det var bäst att sätta igång förlossningen....nu skulle vårt underverk äntligen komma till världen.
Så klockan åtta på morgonen dagen efter var vi tillbaka igen, spända av förväntan på vad dagen skulle erbjuda.
Efter lite överläggning och planering, lunch och promenader så tog man hål på fosterhinnorna efter lunch. Sen gick det undan...jag hann med ett lungt, avslappnande bad, eller ja bad iallafall och sen kom hon efter 3 ½ timma med bestämda steg vår lilla prinsessa, som läkaren lovat mig skulle väga 3,6 kg. Men nej, nej...ut kom en rejäl liten dam på 4570 gram och 53 cm lång. Men nej inte kan väl läkare ha fel, eller?? Efter det så litar jag väldigt mycket på min egen magkänsla, på gott och ont kanske men än så länge känns det som besluten blivit ganska bra. Och ja tilläggas kan ju att läkaren har lovat att lita på min magkänsla om det blir några fler Bolgerth bebisar.

Så imorgon då fyller prinsessan år...3 år. Tänk vad tiden springer iväg. Nyss var hon så liten och nu en stor dam.



*En dag gammal...fina fina Selma...*



*Och nu en stor underbar 3 åring...som älskar att baka*

Grattis hjärtat mitt!!

...alldeles underbart!! Hon förstod inte riktigt först att kalaset var för henne, men det gick snabbt upp för henne när gästerna kom och de hade med sig presenter, till henne...! Vi hade tillsammans dukat med Bamse tema, för än så länge är det oftast storebrors favoriter som även är Selmas favoriter. Jag gissar dock att till nästa år så lär det bli dukning helt i rosa. Det smygs redan nu in rosa önskningar lite här och där. Sen bjöds det på korv med bröd och till efterrätt serverades glass med maränger, strössel och kladdkaka. Allt sånt där som små barn älskar...ja och även vi vuxna ;)


På onsdag firas det ytterligare lite till då det är hennes födelsedag...-Då får man tårta på sängen till frukost sa Samuel, ja hemma hos oss får man det! Är det födelsedag så är det =)

* Jag älskar födelsedagar *

...nästa vecka och idag har det putsast och fejats hela dagen inför kalaset som hålls imorgon.
Jag städade och barnen stökade ner, men det slutgiltiga resultatet blev långt om länge riktigt bra.
Frågan är egentligen bara, varför städar man en massa innan det ska komma massa gäster, det är ju faktiskt oftast efteråt som det verkligen behövs. =)
Huset luktar iallafall väldigt gott nu och jag ser fram emot lillprinsessans kalas imorgon.



Snögubben blev här sekunder senare en halv centimeters näsa kortare....=)

*godnatt alla söta fina...*