linasegna

....är att inte en kotte kan cykla hit och ta ett glas vin med mig en underbar kväll som denna!! Det är alldeles för långt, backigt, mörkt och ja allt man kan tänka sig för att vilja sätta sig på cyklen och bege sig till Ängalag!!
Men så är det väl, allt måste ha både fördelar och nackdelar annars vore det helt enkelt bara för bra....

Men nu är det semester och jag njuter i fulla drag....ett glas rosé och koftan på så blir det att vara utomhus ett litet tag till....

Kram Caroline

...är att det är så nära men ändå så långt bort. Idag tog jag mod till mig och åkte in till hamnen för att besöka centercourten och titta på lite sunset tennis (jag är annars ganska glad för att undvika Båstad dessa veckorna på året). Det är som att landa utomlands i en helt annan värld. Och ändå tar bilfärden endast 7-8 minuter. Men det som slår mig ganska fort är att jag hör inte hemma där, en kort stund är det helt ok men ganska snart längtar jag hem till lugna Ängalag. Det var jätte mysigt där nere, även om jag lämnade tennisen ganska snabbt och mötte upp Elin för en stunds prat nere på stranden istället....men jag älskar att komma hem igen!! Har jag blivit gammal eller är det min barndom på landet som spelar in...jag vet inte men jag vill ju absolut inte tro att jag blivit gammal!! Nej nej...

Men jag samlade energi...som jag alltid gör med stunderna ensam med vännerna!! Det är en lyx då min vardag till 100% handlar om barn. Att arbeta med barn eller umgås och vara med mina egna små underbara sötisar....då är det extra skönt att bara få sitta ner och inte behöva tänka, planera, fixa eller hjälpa en liten hand när den behöver stora handens tröst!!

Nu kallar kudden iallafall på mig....bara två dagar kvar sedan har jag 28 dagars semester....ohhhhhh jag längtar!!

Godnatt kramar...

Glömde plånboken hemma då jag och lillan åkte till Ängelholm för att shoppa, bara att vända om utan vår lilla mys fika / shoppingrunda tillsammans. Men hon var lycklig som fick ett gott äpple i bilen. -Det har var ju mumsigt mamma...
Ja det är tur att de små liven kan vända ilska och irritation till ren kärlek!
Ovanpå detta så har jag/vi slarvat bort hemtelefonen på vår runda idag, så nu står vi utan den ett tag. För första gången har jag fått anmäla något försvunnit hos polisen, kändes ganska överdrivet med tanke på att det bara var en telefon. Men det är så man ska göra, så då fick det bli så!

Har nu iallafall avslutat kvällen med att göra lite fläderblomssaft som vi ska kunna anvjuta på söndag till en god fika...så det blev ett ganska bra slut på dagen trots allt! Och en ny telefon får vi ju sen, det kan jag leva med!!!!



Kramisar...

OM fler kunde tänka och vara så fulla av innerlig kärlek och omtanke som jag tror att Pär Johansson är (sommarpratare i sveriges radio), då är jag i fulla tron om att världen vore en mycket bättre plats att leva på!
Han berör så starkt med sitt program om utvecklingsstörda, normalstörda....
Jag sitter där och lyssnar på hans program och kommer på mig själv att jag vill verkligen inte det ska ta slut. Han gör mig glad med sin historia.
Vad är viktigt och vad är äkta? Vem kommer att finnas brevid dig då du är som du är? Då du visar den du är innerst inne?

Jag säger Tack för att jag fick ta del av hans tankar och hoppas att många mer med mig gör det samma....kanske man tar åt sig bara en liten del av sättet att tänka. Jag hoppas iallafall det....

Titta gärna in här och lyssna på hans program du också.....

Sommar





Kram Caroline

ps Tack Viveca för att du tipsade mig.....ds

Har haft hängande över mig en tid nu en massa pappersarbete för jobbet som jag skulle ta tag i, men jag tycker det är så förbenat tråkigt med pappersarbete att jag bara skjutit det framför mig. Sitta still och bara skriva är inte riktigt min grej. Men nu har det blivit så att lotten fallit på mig (hur det nu kunde bli så det vet jag faktiskt inte) men ja iallafall....
Och sådana här högar stressar mig ofantligt mycket....



Men nu är det klart och jag kan äntligen somna i ro på kvällen utan att känna att det tynger mina tankar att jag måste bli klar, JAG ÄR KLAR!!! Hoppas nu bara att allt blir godkänt och att jag kan lägga det bakom mig för denna gången. Vet ju att det snarare än vi hinner med, kommer en ny termin och då är vi där igen, men nu ska jag bara släppa det och kunna sova gott!!!!!!!!!!! Underbart!!!!

Idag kom finaste vännerna hem från Spanien, vi har inte setts på nästan 10 månader. Och det var så underbart härligt att få krama om dem och prata lite igen. I hela två månader får vi njuta av deras Sverige besök, förhoppningsvis lite mera denna sommaren än förra. (ja du får jobba lite mindre i år min vän...)

Nu vill plutten min att jag ska läsa för honom och sen sova....så vi hörs en annan gång...

Kram Caroline

Mannen snickrar långa bänkar att sitta på och vår gamla (jätte stora) ladugårdsdörr ska få agera bord imorgon när alla gästerna kommer. Vi har hängt upp lampor i stall taket och en massa ljus ska stå i de gamla väggarna för att stärka mys faktorn. Det börjar dra ihop sig till midsommarafton 2010....jag ska bara städa inomhus också, hmmm men vem vill vara inomhus en dag som denna??!!??

Får lägga in lite bilder sen så att ni får se hur allt blev.....

Nu ska jag ut i solen igen, får nog snabb städa lite senare =)

Kram sommarfräkniga Caroline

Jag bara total älskar att ha semester, undrar om det hade kännt så här bra om man varit ledig alltid. Just nu skulle jag iallafall kunna tänka mig det. Tänk att aldrig ha en tid att passa om jag inte bestämt det själv....
Ohhhh underbar känsla, jag kommer på tusentals saker jag kan fördriva min tid med. Helst skulle det ju vara sommar också hela tiden då, för visst är det skönare att vara ledig när det är varmt och skönt!

Jaja nu får jag iallafall nöja mig med denna veckan först, men sen har jag ju 4 veckor att se fram emot lite senare i sommar. Det känns ganska lyxigt det med...........

Godnatt kramar från en lycklig semesterfirare.....

Idag tog mor, jag och Selma bilen och for en runda till Ullared. Selma frågade ungrefär 100 gånger om det fanns Kitty saker där och gissa om hon blev glad när hon hittade massvis av saker som passade henne. Hon frossade i kläder, leksaker och allt som hade den lilla söta katten Kitty på. En del fick hon även köpa med sig hem...dock så är jag lite förvånad över att det inte blev så mycket saker med just Kitty på, men hon var så lycklig när hon inhandlade prinsessklänning, pussel, lila klänning med matchande strumpbyxor, kitty trosor, nagellack och ett par fina simärmar med ja just det Kitty på. Dom har verkligen lyckats med denna söta lilla figur, den lockar till sig små barn med sitt söta utseende. Jag och faktiskt även mig. Jag brukar inte vara så glad över saker eller ja iallafall kläder med tryck, men jag gillar också den lilla katten.
Samuel var minst lika lycklig när vi kom hem med några lådor LEGO åt honom, det finns inget annat än LEGO i hans värld. Och visst är det härligt att se hans koncentration när han bygger både egna små kreationer men också från instruktionerna, som om han aldrig gjort något annat. Snabb är han med....härligt!!

Härligt var det också att komma hem till att maken fixat lyxig grill middag till kvällsmat...en öl till det och sen var stämningen på topp!!

Ja så har jag spenderat min första semesterdag.....underbart!! Jag älskar semester....mera semester åt folket, alla borde få vara extra långlediga ibland! Man mår så bra utav det!!!!!!



Godnatt på er alla....känns skönt att gå och sova utan att behöva ställa någon klocka!!
Kram Caroline

Ja idag har onekligen hela dagen handlat om bröllop....vår fina kronprinsessa har fått sin prins. Och självklart har detta fått mig att tänka tillbaka till dagen då jag fick min prins. Det var en kall fin dag, med några regnstänk (som jag hoppas gav oss extra lycka) i december 2006. Samuel undrade idag om vi hade lika många gäster då vi gifte oss, men nja inte riktigt va....hihihi!! Vi gifte oss i all helmlighet och de enda närvarande var, jag och Marcus (ja det kanske var självklart hahahaha), Samuel, min mor och svärmor...ja och sen då lilla Selma, men då var hon fortfarande kvar inne i magen!! -Men sen kom jag ut sa Selma idag, ja det var väldigt viktigt att hon sen också fick vara med. Dock inte och dela denna dagen med sin närvaro, men hon har varit väldigt noga med att visa sin närvaro desto mera efteråt.....
Vi gifte oss i lilla vackra Grevie kyrby, där även båda barnen är döpta. Varför det blev just denna kyrka det minns jag faktiskt inte riktigt idag, men den är väldigt fin och ligger fint.
Bröllopsmiddagen åt vi på restaurang SAND, som idag är Marcus arbetsplats. Det visste vi inte då att det skulle bli men nog tänker jag på vår kväll där varje gång jag kommer dit.
Vi har haft snart fyra fina år som gifta och jag hoppas på måååånga fler år tillsammans. Jag och min prins....

     

Hoppas ni har en fin dag att tänka tillbaka på idag....

Kram Caroline

Somnade med huvudvärk igår och vaknade med samma fruktansvärda huvudvärk idag. Tycker inte alls det känns kul. Barnen blev jätte ledsna (eller ja iallafall Selma) över att behöva åka till dagis när mamma skulle vara hemma och sova, så klart då att mitt mjuka hjärta lät dom vara hemma. Selma är ju super förkyld också så det var väl inte mer än rätt att låta henne vila också...tryckt i mig själv några Alvedon Forte sedan jag vaknade så ska nog överleva dagen idag också. Barnen ville fika frukt utomhus, så fram med en stor filt, äpple och mys...ja om jag inte blivit biten av en myra vill säga. Arrrrghhhh vad ont det gjorde, trodde inte dom kunde bitas så hårt. Trodde minst den bet av en bit av min rumpa. Ja så nu hoppas jag verkligen att resten av dagen ska bli lite lugnare så jag kan vila bort min huvudvärk....och alla små myror håll er borta!!!! Annars kommer jag efter ert bo...

//Caroline

...mycket efter semestern nu. Varför är det alltid så att när det är sååå nära så blir väntan bara ännu värre. Jag upplever det inte som om dagarna går, de bara står stilla, tar liksom aldrig slut. Och jag som alltid klagar i vanliga fall att tiden går allt för fort. Nu får den väldigt gärna gå mycket fortare, men så fort vi kommer till på lördag så ska den helst stå helt still.....lääääänge!!
Kan det bero på vädret att man är så galet trött? Jag vill ha sol och värme och det är absolut det sista jag brukar böna och be om. Ja ni som sett mig vet varför, tittar solen på mig så bränner jag mig. Men nu behövs energin, i mängder. Vintern var ofantligt lååång och kall och mörk och överskottsenergin är förbrukad sedan länge.

Snälla snälla vädergudarna, var med mig och ge oss en härlig semester, jag behöver det så väl....



godnatt kramar Caroline

....skulle vi njuta lika mycket då av de tidpunkter som faktiskt är riktigt bra?? Skulle vi glädjas lika mycket åt glädjen, eller skulle vi vara lika stolta över våra barn alltid om de alltid presterade precis lika bra eller fint?? Skulle vi uppskatta varandra om vi alltid hade det bra tillsammans, om vi alltid var lika lyckliga, lika glada....eller skulle vi finna vårt arbete tillfredställande om det alltid fungerade perfekt bra??

Jag tror inte det, jag tror att vi behöver den tiden som inte är lika kul, lika upplyftande eller glädjande för att se hur fint vi faktiskt har det när vi har det som bäst!! Det är bara så lätt att glömma bort det när livet inte är lika smidigt som vanligt....

Kram och godnatt....

Jag ser att ni är här inne och läser....får man lov att önska sig en och annan kommentar, det hade varit sååå roligt!! Håll med, tyck tvärtom eller bara säg hej, jag älskar att få svar!!

Gonatt kramar Caroline

Jag börjar faktiskt tro på fullaste allvar att mina barn har någon sorts connection som ingen annan förstår. Hade det inte varit för Selma så hade vi nog inte vetat än idag att Samuel har Epilepsi. För varje gång han har krampat så har vi upptäckt det därför att hon blivit ledsen då hon sovit. Så går man upp till henne, eller ja först lägger man ett öga in på hans rum och ser vad som händer och då plötsligt slutar hon alltid gråta. Och då hör det även till att Selma verkligen inte är ett barn som gråter på nätterna och aldrig har gjort. Hade det dock inte varit för att hon gråtit och varit ledsen så hade jag aldrig gått upp och kollat och aldrig heller upptäckt när han krampar. Ja säga vad man vill men jag börjar iallafall att undra....
Och ja detta funderar jag extra på idag därför att lill killen har fått feber i eftermiddags och krampat igen ikväll, jag vänjer mig nog aldrig vid det och önskar så att jag aldrig mera ska behöva uppleva det. Jag vet ju att det inte kommer att bli så men jag bara önskar och ja önska det kan man göra hur mycket man vill....

Vad önskar du??

Kram Caroline

....denna veckan har jag önskat varje dag att det skulle bli fredag och nu är den äntligen här. Såååå efterlängtad. Har haft en känslomässigt tung vecka, blev av en händelse märkligt, oväntat påverkad av en sak som hände förra helgen, som ligger i grund av en annan händelse som inträffade 1988....ja ibland så finns saker kvar inom en i mååånga år för att plötsligt göra sig påminda igen. Men känslorna börjar falla på plats något så när igen och snart är jag som vanligt. Men i vilket fall så var helgen efterlängtad, vill bara vara hemma med min fina familj. Jag mår som allra bäst då....



Ligga i hängmattan och bara mysa, finns det något bättre????

Kram Caroline

ps önskar er alla en underbar helg....

.....kunna lämna privatlivet hemma när du går till jobbet och på samma vis lämna jobbet när du går ut genom dörren där och åker hemåt. Jag har övat i många år och det är precis det som gör att man överlever vissa situationer. Jag gillar vardag, trygghet, ja när allt går sin lilla gång. Då man inte behöver fundera över vad som ska hända sen....så just nu är jag väldigt glad över att jag kan lämna allt bakom den stängda dörren.

Hur skulle det annars gå....?

....varför det kan vara så lätt att få tio små barn att sitta fint vid middagsbordet på jobbet men här hemma får jag inte en lugn stund med lill flisan. Hon pratar och pratar och pratar och när hon pratat färdigt ja då pratar hon lite till eller sjunger en sång, men får inte nån mat i munnen...varje dag är det samma visa. När vi är färdiga så sitter hon där med all maten kvar, glad, leende men ganska frågande om hur alla andra kan vara färdiga redan. Jag vet inte vad jag ska göra, hur ska jag få henne att prata lite mindre och koncentrera sig en aning mera på maten på sin tallrik?? Hon är åtminstonde väldigt glad och en solstråle vid bordet, men jag önskar sååå att hon kunde äta lite mellan alla ord!
Mitt hopp ligger på framtiden....=)



"Lunchrast i legofabriken...."